Stadsbesök

blir det idag. Skall köpa påskägg till "barnbarnen", cappuchinovisp (går inte att uppdriva här i Falkenberg) och titta på påsksaker på Duka. Så blir det en tur till Södra vägens Glasmästeri, se nedan.
Cadfael-serien är rolig. Han är en munk med ett förflutet. En vuxen son han inte visste om dyker plötsligt upp. Sådant händer mera sällan oss kvinnor. Undra hur det skulle kännas?
Käre maken sitter vid dörren och väntar (sedan ganska länge) så nu får jag gå.
Bilder från Södra vägens Glasmästeri.

Bilen går!!!!

Ni som följt med här vet hur min älskade gamla gula bil tillbringat vintern. Nu har den töat fram, fått batteriet laddat, och tänk, den startar!!! Helt otroligt, trodde vi skulle vara tvungna att ringa bärgningsbil och frakta den till bilkyrkogård. Nu blir det att ringa besiktningen istället! Hurra! Skall aldrig mer klaga på Fiat-kvalitet och kalla den riviäraåk, den klarar ju svensk vinter galant!
Bild: Lynnig dator var snäll just nu så här är tulpanen.

Datortrassel - igen!

Det kan bli ett kort uppehåll här på bloggen, min dator krånglar. Och jag kan inte lägga ut bilder. Beklagar. Ni får väl se dem i efterhand. På påskdagen kommer "reparatören" på lunch, så då senast blir felen åtgärdade. Såg Dödligt vapen 2 igår. Hur jag lyckats undgå de i alla år är en gåta. Den får bra kritik, kan inte begripa varför. Den första filmen är bra, men den här! Höga röster, en massa spring, allmän upphetsning och plumpa skämt på tonårsnivå höjer ingen film precis. Faktiskt är det en spännande biljakt i början, för lång, naturligtvis, det är biljakter alltid, men här var det riktigt roligt. Brukar göra thé under biljakter annars, eller sköta min virtuella farm.
Käre maken tycker nu att vi skall ut och göra något på den "farm" vi har i verkligheten, så jag får väl ge mig ut och rensa ogräs. En fin och ogräsfri dag önskas er alla.

Nya avsnitt

Jodå, det var nya avsnitt av Bones som började sändas igår. Den här gången lyckades man föra äckelfaktorn till nya höjder. Fick blunda tidvis. Tycker annars bara att det är en ganska fånig grej i serien, för överkonstruerat för att ge intryck av äkthet, men denna gången alltså. . .
Roligt med blinkningen till Avatar. Bones dystre assistent, som spelade forskare även i Avatar (typecasting, nu är han hopplöst fast i forskargenren), nu i Bones får biljetter till filmen och bjuder Hodgins och Sweet. Älskar ramhistorien i serien. Kan det bero på mångårigt arbete i forskarmiljö, kanske? Tillbringade måååånga år på Chalmers och jag måste säga att karaktärerna kanske är lite överdrivet skruvade, men inte är det särkilt mycket! Fast skådespelarna är ju snyggare, förstås. För övrigt är det är så underbart med kärleken och tilltron till logiken. Här är igenkänningsfaktorn hög för mig.
Håller nu på att förbereda inför påskhelgen. Har packat upp alla häxorna, hängt upp äggen i påskriset och i morgon skall jag plantera en stor kruka utanför ingången. Köpte massor av tulpaner idag:
Och vad har hänt??? Kan plötsligt inte lägga in bilder! Internet Explorer har krånglat hela dagen, använder nu Monzilla Firefox, och nu fungerar inte den heller!! Så tröttsamt dett är! Gör nya försök i morgon. Hej så länge!

Morgontv

Har ätit frukost tillsammans med Michael Wiehe som nyss släppt ny cd och Helene Benno från min ungdoms musikprogram, nu resereporter. Trevliga "gamla bekanta" båda två. De dök upp i tv1s utmärkta Gomorgon Sverige. Hunden och jag har morgonen för oss själva idag, Käre Maken har störtat iväg till golfbanan för att leka med sina likasinnade. Det regnar visserligen och troligen är banan rena lervällingen, men för den entusiastiske golfaren är det underbart väder så länge det inte är snöstorm. Om det är snöstorm är det visserligen inte toppen, men det går nog att spela ändå. Själv leker jag i mina virtuella världar, det är inte så kallt om fötterna där, och man slipper bli blöt.
Hittade bok igår som jag inte läst om på länge: Ellis Peters (lingvistikforskaren Edith Pargeter) Lösen för den döde, deckare i engelsk medeltidsmiljö med munken Cadfael som hjälte och ett krig mellan kung Stephen och drottning Maud i bakgrunden. Ett krig som jag inte får någon ordning på och inte vet vem som vann. Trevlig pusseldeckarläsning. En serie om 20 böcker, skrivna från 1977-95. På svenska från 1989. Det fina med böcker som utspelar sig i historisk miljö är att de inte blir antedaterade. Eftersom de inte varit aktuella. Enligt tesen av Oscar Wilde om att "endast det moderna kan bli omodernt". Det visar sig att det finns en rad böcker om Cadfael jag inte läst. Mot biblioteket alltså!

Hjälp!

Jag har ingenting att läsa! Rotar förtvivlat i bokhyllorna efter något att läsa om. Dessutom har cappuchinovispen gått sönder. Katastrof! Dessa sammanlagda förtretligheter gör mig störtsur. Å andra sida: Snön är nästan borta och koltrasten sjunger vackert i trädgården, det blir skidskyttemixtstafett (vilket ord!) i eftermiddag och kl 20.00 kommer Bones i tv3! Tror att det är nya avsnitt.
I går såg vi thriller med Liam Neeson, Taken hette den. Verkligt spännande trots mycket enkel och alltför sedelärande story tackvare lysande spel. Brutal, men underhållande. Det låter ju inte klokt, men så var det. Liam Neeson tillhör mina favoriter ända sedan han var Jedi-riddare och viftade med lasersvärd i Stjärnornas krig. Sågs också i Love, Actually, där ALLA och ALLT är bra.

Bild: Snödroppar från trädgården:

Inomhusmys

är vad det får bli idag. Det regnar som sjutton här hos oss. Förhoppningsvis försvinner de sista snöhögarna. Har avlyssnat reprisen på Spanarna i P1, ett av mina favoritprogram. Där framhölls vardagen och vardagstrivsel som det nya trendfenomenet. Helt i min anda. Med en förhöjd lägstastandard på sin vardag kan man leva lyckligt. Såg igår en gammal Miss Marple-deckare. Med gamle James Bond-skådespelaren Timothy Dalton i en av rollerna. Han är - så här i efterhand - min favorit-Bond. Vi frossade i engelsk nostalgi och åt scones och drack thé. Det hör till. Ett av många favoritnöjen.
Kära dottern tog ut Hamlet på morgonpromenad i morse. Före frukost. Han har aldrig upplevt något liknande och är nu i chocktillstånd. Skall strax baka kaka till kaffet och se skidskyttet på tv. En fin dag önskas er alla!

Södra Vägens Glasmästeri

För er som bor i närheten av Göteborg måste jag puffa för Södra Vägens Glasmästeri där jag var igår och inhandlade underbar tunika i siden och bomull, omlott och med volanger i ljuvlig moccafärg. Här hittat man lite utöver det vanliga. De har fantastiska bijouterier också. I hög klass. Det är ju möjligt att de dessutom har glas och speglar, men jag har aldrig kollat, kommer liksom aldrig så långt. Och inte ligger Södra Vägens Glasmästeri på Södra vägen heller. Det ligger på Olof Wijksgatan 3, men det är ganska nära. Trevlig personal också.
Nu måste jag städa och bädda gästsängen åt Dottern som kommer i eftermiddag!

Ulla Britt Ramklint

Författarinnan till min bok om familjen Medici började inte skriva böcker förrän hon var 64 år. Än finns det hopp. Hon är kulturskribent. Får inte fram så mycket om henne, men boken är underhållande.
Tillbringade morgonen med frukostbricka framför tvn och fick tips på flera filmer av CG Karlsson, som dyker upp här och där, i Metro och Go'kväll bl a och som verkar rätt pålitlig. Tänker absolut se Augustilunch i Rom, där regissören och tillika huvudrolls-innehavaren får ett gäng 90-åriga damer på halsen. I filmen finns en 93-årig debutant, visst är det läckert?
I helgen kommer Kära Dottern på besök, för att bli servad med mat och thé och kunna skriva i lugn och ro. Hon har lovat att medföra massor av filmer till oss, bl a sista delen av Anne på Grönkulla som jag inte sett. Den med Meagan Follows i huvudrollen. En underbar serie som jag gärna skulle se om fastän jag kan den utantill. En av mina och dotterns gemensamma favoriter. Underbart filmad och fantastiska skådespelare rätt igenom. Till skillnad från den senaste konstiga versionen.

Medicéernas Florens

Har fortfarande trevligt i familjen Medicis sällskap. Förundras över styrelseskick: Man bytte medlemmas i stadens styrelser (och de var många) varannan månad! Det var alltså ständiga val och nästan alla i stadstaten Florens satt i beslutsställning någongång varje år! Och var tvungna att sätta sig in i alla frågor. Redan på 1300-talet gällde det att vara uppdaterad. Mycket som är intressant och nytt för mig i den här boken.
Diskmaskinen fungerar och reparatören är vederbörligen utskälld. Av hunden, inte av mig. Hamlet fick hela två grisöron att äta under tiden reparatören var här. Elaka hundar får mycket godis. Det är svårt att skälla när man tuggar. Försökte ge honom middag på kvällen, men han tittade bara sårat på mig. Det var nog ett öra för mycket.

Bygger nu Min Stad på Facebook. Det är lustigt hur olika personer bygger. Fascinerande, faktiskt. Tråkigt nog går spelet ut på att man antingen betalar pengar eller skaffar fler spelare för att komma frammåt. Vägrar naturligtvis bådadera, så jag kommer nog inte så långt här. Men än så länge är det roligt. Har just skaffat ett konstgalleri.
Återgår nu till blomvattningen och min bok. Hej så länge!

Renässans

och Florens och familjen Medici. Har nu bytt århundrade och begett mig söderut. Härlig litteratur att fördjupa sig i. Särskilt med tanke på den stora utställningen "Varde ljus . . ." med original av renässansens mästare som snart öppnar i Göteborg. Läser nu en biografi av Ulla Britta Ramklint: Familjen Medici. Det vackra folket i Florens. En relativt nyskriven historia (2006). Det var några år sedan vi var i Florens och vi var där alldeles för kort tid för att kunna se allt man skulle vilja. Vi bodde på ett ljuvligt hotell mitt i den gamla delen av staden, alldeles vid Arno, hade gångväg överallt och blåregnet blommade på hotellets lilla gård. Vad jag längtar dit!
Idag kommer diskmaskins-reparatören! Hurra! Undrar bara vad Hamlet skall säga . . .
Bild: Blåfrusna snödroppar i trädgården.

40-talsnostalgi

är vad jag ägnar mig åt. I likhet med Vintage-flickan nere till vänster på sidan. Hon som lyckas få en blogg att se ut som om den var från 40-talet. Eller om det möjligen är 50-tal. Läser Ken Follet nr 2, Svarta Fåglar, England och Frankrike under WWII och igår såg jag dessutom ett avsnitt av Foyles War, den utmärkta engelska deckarserien. Med fantastisk rekvisitör, varenda pryl är autentisk. Bilarna, kläderna, de kyffiga husen, osv. I gårdagens avsnitt fanns det en svart buss som fick mig "helt i hundre" som min norska faster skulle uttryckt saken.

Här är vädret grått och blött, vi har snö kvar även om den snart är borta, hunden blir smutsig bara han sätter tassarna utanför dörren, diskmaskinen är fortfarande trasig, men titta här: Det finns hopp!

Ljud i natten

Vaknade i natt av ett konstigt ljud jag inte kunde placera. Det tog några minuter, så insåg jag att det regnade. Det har inte hänt sedan före jul. Underbart! Blev alldeles lycklig och trodde all den smutsiga snön skulle vara borta i morse. Riktigt så var det inte, men massor har försvunnit.
Var på biblioteket igår och lånade några Ken Follett-thrillers. Läser nu en som heter Nattväktarna och som utspelar sig i Danmark under andra världskriget. Spännande förstås. En liten miss bara. Namnen är inte danska, de är norska, mestadels. Inte lätt för en engelsman att förstå skillnaden.

Lördagsnöje

. . . nu har jag diskat en hel diskmaskin - för hand! Vilket lördagsnöje!

Husliga katastrofer

Hjälp! Diskmaskinen har pajat. Det tror jag är det värsta som kan hända vad gäller husliga missöden. Betraktar diskmaskinen som människans bästa vän. Upptäckte till min oerhörda förtjustning att det är 14 dagar kvar på garantin. Dessutom fungerar tvn jättedåligt. Vi har tv och telefon via bredbandet och det är MASSOR av störningar. Det verkar vila en förbannelse över huset. Just nu är tvn ok, och det är tur så mycket rolig sport som det är idag.
Det växer så det knakar! Massor av söta vårblommor sticker upp ur snön. Så fort det kommer lite sol skall jag ut med kameran igen. Men just nu är det grått och dimmigt hos oss. Här några taniga snödroppar. Våren är på väg.

TV-puff

idag för Tea with Mussolini, Kanal 8 kl 20.00. Om du inte sett den, passa då på! En ljuvlig historia. I rollistan både Judy Dench, Joen Plowright och Cher. Excentrisiteten flödar.

. . . det går inte alls!

Har nog fått för mycket Lyttkens. Det var inte bra att läsa memoarerna. Man får insikter man inte vill ha. Kan faktiskt inte läsa den där 20-talsserien. Det ligger ett tjockt täcke av självgodhet över sidorna, och det ligger inte där författarinnan har tänkt sig det. Nu måste jag hitta något annat. En gammal Edna Ferber kanske? Inte en pekpinne i hennes författarskap så långt ögat når. Hon skrev bl a Teaterbåten, Jätten och den bok som står i min bokhylla: Högt spel i Saratoga. Flärd och fantasi! Romantiskt och roligt!

Frukost på sängen

har jag avnjutit idag. Hamlet och jag har haft sovmorgon. Har sovit jättedåligt de senaste nätterna eftersom jag bytt piller, men inatt har jag sovit som ett murmeldjur. Underbart! Har också läst klart Lyttkens memoarer. Får perfekta föräldrar verkligen olyckliga barn? Det klingar lite falska toner här och där. Tänker nu läsa en av hennes romanserier. Denna utspelar sig på 1920-talet. Handlar om Catrin Jennick, Ambrosias barnbarnsbarn?
Min igår inköpta, jättesnygga och väl fungerande brödrost kostade 350:-. Är nöjd med hårfärgen också. Den var dyrare.

Fåfängans marknad

Visste ni att det finns brödrostar för 3 500:-?

Mot Göteborg

Ska till Göteborg för att fixa håret. Efter några misslyckade försök här i Falkenberg håller jag mig till frisörerna på NK som ALLTID är bra. Skall också, om jag har tid, försöka hitta en ny brödrost. Och om hon har tid, träffa Kära dottern. Det blir en bra dag, det här!

Lyttkens memoarer

Brukar gilla biografier hellre än memoarer. Minns nu varför. Är nu inne på bok 5. Av 7. Om hon hade struntat i att berätta om alla som varit på middag hos henne hade det bara blivit två böcker totalt. Dessutom är det som om hon ville få gott betyg i uppförande genom att säga positiva saker om alla. Det är ointressant och vad värre är, inte roligt alls. Men det är intressant när hon berättar om sina böcker. Och det var intressant att få veta mer om väninnan och författarkollegan Sigrid Undset. Lyttkens man, dygdemönstret Yngve, är jag nu så trött på att jag saknar ord. Kämpar dock vidare i texten. Vill veta hur det går med dotterns olyckliga äktenskap. Och snart skall hon skriva om Catrin Ambrosia.
Igår var vi på strandutflykt med lille Hamlet. Vi hade picknick i lä vid sjukvårdsstugan. Soligt men blåsigt och kallt. Idag blir det några utfärder till affärer och sedan hem till soffan och böckerna igen. Min man läser nämligen också en bok!!!! Ken Follet, recenserad nedan någonstans. Det är första gången under en 16 år lång bekantskap detta händer. Det är inte det att han inte läser, men det brukar vara dags-och golftidningar.

Det finns hopp!

Se här en sådan liten sötnos jag har hittar i rabatten! Helt otroligt med tanke på att det är 8 grader kallt nu på morgonen.

Sotarn har varit här!

Jättetidigt så här på måndag morgon. Inte riktigt vad vi är vana vid. Hamlet visade sig från sin sämsta sida, och tro mig, den är riktigt dålig. Han fick, vilt skällande, förvisas till trädgården i sällskap med husse medan jag visade vår jungfruligt rena öppna spis. Använd 3 ggr denna säsong. Sotarn sa att han återkommer om 4 år. Det glädjer särskilt Hamlet.

I denna villervalla glömde vi att det är sophämtningsdag idag. Tursamt nog tittade jag ut genom köksförstret och möttes av denna syn:

Det betyder att sopbilen redan har varit hos oss och att den trevlige chauffören äter frukost. Det betyder också att Käre Maken måste springa iväg med soptunnan till Hemvärnsgården. Efter all denna uppståndelse alldeles för tidigt på dygnet går vi nu och lägger oss igen. Alla tre. Särskilt Hamlet är helt utmattad. Solen skiner från sin klarblå himmel och vi inväntar dagsmejan så vi kan ta en skidtur idag igen. Vi tar med kaffe och goda smörgåsar. Visst låter det som om detta blir en underbar dag?

Skidor

Idag blev det mycket skidåkning. Dels massor på tv, men mellan sändningarna lyckades vi ta en skidtur på golfbanan i strålande solsken. Tänker inte tala om hur många gånger jag ramlade, men vi lyckades åka 3 km på en halvtimma. Det blir nog inte Vasaloppet nästa år heller. Roligt var det ändå. Så åkte vi hem till Paradisets gulaschsoppa som görs enligt nedan:
Fräs vitlök, cayenne, kummin och starkt paprikapulver i en rejäl skvätt olja,
häll på 1/2 vatten + buljongtärning
1/2 kg morötter, 3-4 potatisar, 1 röd paprika i lagom bitar
1 burk gulachsoppa, valfri sort
Till detta hör creme fraiche, vitt bröd och smör. Eventuellt en god ost om man har lust.
Nu skall jag göra dessert. Det blir glass, receptet ni redan fått.

Max med Claes Eriksson

Jodå, vi blev roade. 1 tim och 45 min står denne ordekvilibrist på scenen och ger allt och lite till. Det är så många ordvändningar och finesser så det är svårt att komma ihåg detaljer. Naturligtvis blir det svackor ibland, med på det hela taget är nivån hög. Personliga favoriter bland andra är telefonslussketchen ( . . . du kommer nu att få tio val . . .) och Mor i Skutan och Länsmanjäveln där han dels med fermitet spelar båda två, dels har hittat på en helt egen dialekt med jättekonstiga ord. Och ändå förstår man alltihop. Jo, jag har sett den tidigare i lite annorlunda version, men jag tyckte den var roligare den här gången. Orkestern är som vanligt underbar och sceniska finesser saknas inte heller. Bäst tyckte jag om månen med sin lilla flagga och trädet i andra akten. Det är dessutom alltid roligt att gå på Lorensbergsteatern. Så underbart att den får finnas kvar som teater. En kulturgärning av Kulturtuben. Nedan blomma till dem.
Claes Eriksson avslutade med Sten-Åke Cederhöks replik: Om du tyckte om revyn, berätta det för dina vänner. Om du inte tyckte om den, berätta det för mig, för jag är inte den som springer med skvaller!
Så jag gör det. Berättar för er, alltså.

Fit for fight igen

Har till min stora förtjustning uppnått (nernått??) matchvikt igen. Och mår mycket bättre. Skall nu ut på hundpromenad i vårvintersolens glans. Om vi hinner för all spännande sport på tvn. Holmenkollens femmil skall bli rolig att se. I kväll bär det av till Göteborg igen, nu till Lorensbergteatern och publikrepetition av Max med Claes Eriksson. Recension följer.

Göteborgsnostalgi

Gårdagens göteborgstripp var alltigenom lyckad. Alltid lika roligt att träffa Gun, min väninna från - kan det vara 70-talet? Efter god lunch gick vi till Röhsska museet där vi hamnade mitt i RÖHSSKAS KONSTSLÖJDSALONG 2010. Tydligast minns jag en 1700-talsperuk av ylletofsar med tillhörande krås - en rolig lek med manligt och kvinnligt, en isbjörnsfäll av plastremsor och en ljuskrona i föredömligt återvinningsmaterial, nämligen petflaskor. Väl sevärd utställning. Dessutom såg vi Vivian Westwoods kollektion 2008. Också intressant. Inte minst mannekängerna som såg ut att vara ca 2 m långa och ha storlek 0. Säga vad man vill om det kroppsidealet, men det går inte att förneka att det i sammanhanget är estetiskt. Och ger en sorts alien-känsla, som går väl ihop med de kläder som visas. Många av mannekängerna var dessutom försedda med skyhöga platåskor. Roligast var hon på styltor.
En av många goda saker med Gun är att hon förstår detta med fikandets betydelse i livet. Vi lyckades fika tre gånger denna eftermiddag: Kaffe efter maten på Fond, på Röhsskas jättefina café (jättefint syftar här på utbudet godis till kaffet) och på Mauritz kaffehus, där Göteborgs bästa kaffe serveras och där det doftar underbart av nyrostat och nymalt kaffe när man öppnar dörren.

Läcker lunch

har jag framför mig idag. Är på väg till Göteborg och Restaurang Fond och en lunch som jag har väntat på en vecka nu. Ända sedan jag bokade bord och fick veta stt det stod slottsstek på menyn. Husmanskost i Fonds tappning är enastående gott. Det är en födelsedagsgratulationslunch. Jag är så glad att jag kommit på detta sätt att gratulera. Dels slipper jag köpa meningslösa presenter, dels har jag stor glädje av det själv!

Rondellhundar och mordhot

Måste kommentera historian med Calamity, förlåt - Jihad Jane, som vill hjälpa alla stackars fattiga muslimer genom att mörda Lars Vilks. Och hur tänker hon då???? Tvivlar starkt på att ett mord på Lars Vilks är botemedlet mot fattigdom. För att citera en av mina tidigare chefer "Det farligaste som finns är dumma, energiska människor". I brist på rondellhund kommer här annan hund.

Leva om sitt liv

heter Alice Lyttkens memoarer. Är nu inne på tredje delen. Verkligen intressant läsning hittills. Hon föddes sent på 1800-talet, så biografin blir inte bara historian om henns liv, dessutom blir det en personlig genomgång av 1900-talet. Man lär sig egendomliga saker: Mattvätt gick till så att man strödde strimlad vitkål på de stora mattorna och borstade upp detta med ättika. 3 ggr/år. Hur gick det till? Hur borstar man upp något med ättika? Det förtäljer inte historien. För tankarna till pizzasallad.
Har nu läst om 20-talet, den epok då kvinnor började klippa av sig håret. Inte mycket till emancipation, men ändå en början. En äldre biskop klappade en ung, kortklippt flicka på huvudet och undrade om det var den frisyren som kallades pyjamas?

Noga räknat

Er, Kära Läsare har jag försökt räkna i flera veckor, men ger snart upp. Det räkneverk jag installerade från Webbverktyg.com fungerar bara ibland. Idén var det inget fel på, alltså enskilda läsare/vecka, men funktionaliteten. Har inte fungerat en enda hel vecka och nu det sista inte en enda hel dag. Tröttsamt, det är vad det är.
Böcker fungerar emellertid med 100%-ig säkerhet. Lär mig att barn var lika elaka mot varandra vid förrförra sekelskiftet som vid förra. Möjligen mindre våldsbenägna. Mobbing och pennalism är inga nya begrepp. Vilket inte gör det bättre, egentligen bara ännu mer obegripligt.

Bild: Blåsippor från vår trädgård, men från förra året. I förhoppning om att de skall fatta vinken och skynda sig att komma upp!

Det tar aldrig slut . . .

Varken med vintern eller Lyttkens Catrin Ambrosia-serien. Trodde jag läst alla (6 böcker) bara för upptäcka att det finns två till, nämligen om Catrin som gift. Quelle maleur! Ny tripp till bibliotequet estimerar mig föga! Men blir af nöden, ity jag vill afsluta vad jag påbörjat.

Har börjat med författarinnans autobiografi i stället. Numera, efter alla konstvetenskapskurser där porträttstudier ingår, tycker jag att det är jätteintressant med gamla foton. Och det finns det massor av i böckerna. Åtminstone i den första.

Längtar som besatt efter våren, men den verkar långt borta. Dessa ljufva blomster är från förra året.

Vacker morgon

Idag arbetar min Käre Make i Göteborg och jag och Hamlet har haft sovmorgon. Underbart vackert var det när jag tittade ut, med frost på träden och en dimma som förhoppningsvis lättar under dagen. Jag tassade ut i trädgården med kameran, iförd kängor och morgonrock för att kunna visa en våra fina björkar i vackra, vita kläder.

Återgår nu till sängen och mitt läsande. Trivs bra i 1700-talsmiljö. "Engagetter, flor och fransar, vit sultan och blomsterkransar . . ."
Det blir en vilodag för mig idag på Internationella kvinnodagen. Som jag inte visste existerade innan jag träffade på min käre man. Firas uppenbarligen bättre österut. Förväntar mig blommor. Det behövs, tulpanerna har vissnat. Men visst är de vackra ändå?

Nya tag - men inte idag!

Är trött på att försöka sköta dieten och tar nu till husets nya glassfavorit: Äkta vaniljglass, SIAs eller Triumfs gammaldags duger bra, massor av vispad grädde, ringla över mörk sirap och toppa med krossade valnötter. Man blir inte magrare av detta, och inte sjunker sockervärdena heller, men man blir på bättre humör!

Fortsätter läsa om Catrin Ambrosia: Nu gör hon rent hus i stockholmskt grevepalats. Riktigt roligt.

Bild: "They do it with mirrors". Också roligt. Skall använda lite sämre ljus nästa gång. Uselt ljus och oskärpa gör underverk för mitt yttre!

Vårtecken???

Har varit ute och letat vårtecken, men kan inte påstå att det vimlar av dem precis. Det är 10 grader kallt ute nu, men mitt på dagen blir det plusgrader. Och snön smälter. Lite, lite varje dag.Nu kollar vi Vasaloppet. Vilken prestation det är, och nytt deltagarrekord är det också. Kommer ni ihåg förra året när tidningarna skrev att nu blir det inga fler Vasalopp, det finns ingen snö längre? Har varit ganska tyst med det i år.

Puffar

. . . idag för Bodil Malmsten i bloggen Finistere lite längre ner till höger på sidan. Hennes inlägg om Melodifestivalen är, som allt hon skriver, verkligen läsvärt. Själv ser jag inte heller detta så kvällstidningsuppskrivna program. Står det på kvällstidningarnas löp kan det helt enkelt inte var bra/sant/sevärt. För så där 4-5 år sedan såg jag också på Melodifestivalen, men sedan har programmet stadigt urvattnats. Till publikföraktets gräns. På bästa sändningstid.

. . . och för P1s Spanarna. Av någon outgrundlig anledning brukar jag befinna mig i tvättstugan när detta underbara program går i repris. Och där lyssnar jag alltid på radio. Idag avnjöt jag Jonas Hallbergs mästerliga avrättning av Göran Hägglund map kulturpolitik.

Bild: Faktiskt en orkidé det här också. Det börjar bli lite mycket blommor här. Skall fundera ut något annat. Men visst är den vacker?

Lyckad raid

har jag just gjort mot biblioteket. Har lånat resten av Ambrosiaserien (4 böcker) och de två första av Lyttkens autobiografi. Detta kan bli lite väl mycket av denna dam på en gång, så för säkerhets skull läser jag en Ken Follet emellan. Minnets Labyrint. Har möjligen manusförfattarna till Jason Bourne-filmerna läst den här? Hittar en del gemensamt. Ken Follet är alltid bra, hans Katedralsbyggesserie Svärdet och Spiran är fantastisk. Har bara läst de två första, men skall absolut läsa den tredje också. Sparar den till särskilt tillfälle.
Käre Maken tittar på Davies cup, Söderling är i sitt esse, själv ligger jag i soffan och läser, med ett getöga på tvn. Trevlig fredagkväll önskas er alla!
Bild: Orkidékavalkaden fortsätter. Här ännu en skum sak.

Mera Lyttkens

Serien om Catrin Ambrosia påbörjades 1964. Tollman-serien på 40-talet. Alice Lyttkens föddes i slutet av förrförra seklet. Hennes böcker har feministiskt perspektiv. Hon belyser kvinnans situation utan pekpinnar och med mycket humor utan att väja för fakta. Och hon lyckas vara mycket underhållande. I Tollmanserien förekommer både den bästa skildringen av mordet på von Fersen (Längtans blåa blomma) och den vackraste stockholmsskildring jag läst (Nya stjärnor tändas).
Har just upptäckt att Lyttkens skrivit en självbiografi. I sju delar. Det verkar lovande. Skall nu till biblioteket och se om jag kan få tag i den.

Lyttkens och Chick-lit

Det får man nog säga att den här serien om Catrin Ambrosia är, chick-lit alltså, fast historian är förlagd till 1700-talet. Lyttkens kan sitt Stockholm och sitt 1700-tal, men just den här serien är lite för flickromantisk för min smak. Alice Lyttkens har en feministisk agenda, men här blir det lite väl käckt. Hon har skrivit en underbar romanserie om släkten Tollman. Också den utspelar sig i Stockholm och i borgarklassmiljö och tar sin början i 1700-talet. Läs den istället. Eller läs möjligen både och. Ganska roligt är det ju faktiskt.

Kanelbullar!

Håller fortfarande min diet skapligt, men går inte ner i vikt. Har 1/2-1 kg kvar, men idag lär det inte försvinna. Vi skall till Klitterbadet idag igen, gymmet och bubbelpoolen väntar. Och jag har en stenhård koppling mellan simhallar och kanelbullar. Så fort jag tänker på bassänger känner jag kaneldoft! Som Proust så exakt beskriver hur Madeleinekakan och lindblomsthéet fick honom att minnas sin barndom. Mina associationer kommer troligen från Valhallabadets underbara café, där man bakade fantastiska bullar på plats med ljuvligt doftresultat. Har aldrig gillat att simma. Fika däremot . . .

Blommor till oss alla: Egendomlig och vacker orkidé. Visst ser det ut som om blomman skulle lyfta och flyga iväg när som helst?

Kvinnlighet

Kvar i den kinesiska sfären och Lisa Sees efterord. Boken behandlar bland mycket annat seden att linda flickors fötter till "lotusknoppar". Hon skriver "Det är lätt att jämställa den med den ohyggliga könsstympningen av kvinnor i Afrika, traditionen att kvinnor skall döljas under burkor i Mellanöstern och till och med de konstiga, märkliga, ofta extrema skönhetsoperationer som så många amerikanska kvinnor går igenom." Och europeiska, får man tillägga. Det är ju helt riktigt men en ny tankekoppling för mig. Allt enligt sentensen "Man föds inte till kvinna - man görs till en". Vad håller vi på med egentligen?

Förbehåll

Boken om Snöblomma var en amerikansk bestseller 2005. Lisa See är född och uppvuxen i USA. Och här börjar jag dra öronen åt mig. Det betyder att boken inte har den kulturella vinkling den skulle haft om författarens bakgrund varit en annan. Lisa See har kinesiskt påbrå och hon har förvisso varit i Hunan-provinsen och gjort research. Men ändå . . .

Det finns mycket få människor kvar i livet från den tid som beskrivs i boken i Kina och det är inte säkert boken skulle blivit bättre med författare av kinesisk etnicitet, men ändå har jag en känsla av att det är amerikanska värderingar och inte kinesiska (ok, amerikansk-kinesiska då!) som finns inbäddade i historien. Boken är intressant och underhållande, jag menar absolut inget annat, men det skadar inte att ha sammanhanget i tankarna när man läser den.

Övergår nu till Alice Lyttkens och svenskt 1700-tal. Vem tror att chick-lit är något nytt??

Hamlet har hämtat sig efter gårdagens bad. Han hälsar.

Snöblomma

Har läst ut två böcker i Sparres Minnesserie. Det räcker med den, nu behöver jag omväxling. Har börjat på en fascinerande bok som utspelar sig i ett förrevolutionärt Kina. Om det fruktansvärda ödet att födas som kvinna med allt vad det innebar av seder och bruk, förbud, maktlöshet och underkastelse, det spännande kvinnospråket Nu shu, systraskap och släktförpliktelser. Snöblomma och den hemliga solfjädern heter den. Skriven av Lisa See. Solfjädern fylls med hemlig nu shu-text och skickas mellan två laotang-systrar. Dessa lika-systrar är inte släkt, men födda på samma dag, samma år, i familjer med lika många syskon osv. Intressant att läsa om en värld som för mig är lika främmande som fantasyns.

Har varit på hundpromenad. Hamlet fick bäras till badkaret efteråt. Han klarade hela promenaden utan att skälla. Kan han vara sjuk??? Tog inte med kameran. Ni bör besparas detta blöta elände. Såg svanpar med tre ungar, det är vi inte bortskämda med här.

Bild: Det blir blomma istället. Dock ej av snö.